12 januari 2010

Varför finns det djurparker? Dala Demokraten tar upp ett minst sagt aktuellt ämne i dagens ledare. De senaste veckorna har handlar om vargjakten (som är ett kapitel i sig, jag återkommer i frågan) och de senaste dagarna om vargarna som rymt från Skånes djurpark i Höör. Jag klandrar dem inte, var jag inspärrad i en bur dygnet runt i år efter år skulle jag också rymma. Illa kvickt. Så frågan kvarstår, varför finns det djurparker?

 

För att vi ska kunna ta med våra barnvagnar, picknickfilar och kameror och spatsera längs staket och plexiglasfönster och med lätt falsettröst utbrista ”ååååh” och ”nej meeen, vad söööt” när djuren slött lyfter svansen för att vifta bort en envis fluga eller två? Väldigt givande. Jag känner verkligen hur det ger oss människor något att stå där som fullkomligt blåsta åskådare, för att inte tala om hur mycket det ger djuren. Vilket fantastiskt utbyte!

 

Dala Demokratens ledarskribent känner, precis som jag, en viss avsky mot djurparksidén. ”I djurparker får djuren ingenting av oss /…/ numera räcka med att stå och stirra på en ko eller en häst i deras hagar: dessa djur har ändå ett slags avtal med människan. Vi får något av dem och de får något av oss”. Och vem kunde sagt det bättre? Djur i bur får ingenting, absolut ingenting, av människan förutom hungerslystna blickar och kladdiga barnfingrar som pekar på dem. Precis som Dala Demokraten skriver så är kanske det enda argumentet för djurparker idag att bevara vissa utrotningshotade arter. Dessa kan kanske leva kvar lite lättare i en park (om de inte rymmer, in style vargflocken, vill säga…) men jag tycker inte alls om idén med ut-tittningen, inspärrningen och att valet försvinner. Ingen har väll frågat vargarna om de vill bo i djurpark, eller? Och jag är tveksam till att elefanterna bett om det…

 

Så, varför djurparker? För att våra barnvagnar, picknickfiltar och kameror passar in? För att vi tycker det är roligt att vandra längs staket och titta på individer som inte mår bra? Vargar, älgar, kameler – de är skapta att vandra milsvida varje dag. Inte gå innanför flera meter höga staket på en area som motsvarar din villa.

 

Dala Demokraten: http://dalademokraten.se/sida/id/102687/


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0