15 april och han tar över ledarsidorna.
Det är ett evinnerligt tjat om Håkan Juholt. Det var mycket spännande när ledarsidorna tog sig an sitt byte i början, men SÅ himla spännande är han faktiskt inte. Ord som ”fantastisk” och dess synonymer känns ganska långt borta…och jag börjar ärligt talat redan bli lite halvtrött på mannen. Han är envist ämne för debatt på ledarsidorna, och visst ska han ha cred för att han lyckats bli så het i sammanhanget, men kom med något nytt! Han har nu i vilket fall gjort valrörelse-debut. Tog en tripp till Göteborg för att visa upp sig i samband med omvalet som ska ske till landstinget i Västra Götaland. Han började med att prata illa om sina blå kollegor, och frågan är som alltid: är det en bra idé att prata illa om andra? Är det inte så att det är bättre att framhäva sin egen storhet och fördel? Jag hoppas att Juholt ska lyckas hålla i sitt parti och att det ska bli så bra som de hoppas, men han bör nog gasa lite i Juholt-effektandet för att det ska bli nått bra av det här. Om någon frågar vad jag tror. Eller rättare sagt: med så mycket mediaplats, borde inte effekten ha gett större utslag?
I övrigt: Fukushima försvann från ledarsidorna. Hux flux så var det inte så roligt längre när läckan var lagad. Jag.blir.så.irriterad. Det är ju nu vi ska diskutera hur vi minskar beroendet av kärnkraften! Men nej, ge Juholt lite mer mediatid och lite fler ledar sidor, för all del. Det gör ju att vi inte förstör jorden, eller att vi undviker katastrofer. Visst.
7 april och nya pengar
Nya gubbar och tanter på pengarna om några år.
Nya belopp till och med.
Jag skulle önska mig en trekantig sedel med värdet pi.
3 april och en vecka gjort på jobbet.
En vecka är lång tid. Det kan hända mycket saker på sju dagar. Håkan Juholt har nu varit Socialdemokraternas partiledare i en vecka, och mycket har hänt under den veckan. Från rockstar-glansen han solade sig i som pinfärsk och nyvald till aningen gråare nyanser mot slutet av veckan.
Under veckan har Juholts löften börjat vackla, han har tvingats förklara varför han inte berättade för valberedningen om särbons bedrägeridom och partiers vänsterkant han börjat visa besvikna miner. Juholt är fortfarande en okänd tomte för de flesta, och hans roll spikas inte på en vecka, men det där första intrycket han nu lagt som grund är viktigt. Så, vilket är egentligen detta första intryck som Juholt sänt ut? I sitt introduktionstal meddelade Juholt att Socialdemokraterna inte är ett börsnoterat företag, utan en demokratisk rörelse. Fint och bra på alla de vis. Han meddelade att ”I vårt parti överlämnar vi inte makten och ansvaret till någon enskild och säger: gör vad du vill”, men hur har han egentligen själv gått fram som en liten ångvält under veckan? Folk har rykt åt höger och vänster, helt plötsligt och med stor effektivitet.
Juholts olika små utspel under veckan i tal och debattartiklar har dessutom varit aningen spretiga. Peter Wolodarski har en teori om att olika talskrivare varit framme under veckan, och att dessa inte är vidare bra på att jämföra sina texter. ”Men den upprepade förvirringen i veckan speglar också den djupgående identitetsskris som drabbat Socialdemokraterna, och som Håkan Juholt inte kan trolla bort med tal om ’social demokrati’”.
