19 januari 2010

Sveriges nya försvars- och säkerhetspolitik diskuteras flitigt. Försvars- och säkerhetspolitiken har förändrats i grunden och lett till stora diskussioner.

 

I och med EU:s Lissabonfördrag slår ”artikel 42 fast att medlemsländerna är ”skyldiga att ge ... stöd och bistånd med alla till buds stående medel” om någon av unionens medlemmar skulle utsättas för ett väpnat angrepp”. Dagens Nyheter uppmärksammar saken idag då Folk och Försvars årliga konferens just har inletts. Den nya säkerhetspolitiken diskuteras och det finns fler än två åsikter som möts…

 

Sverige har, i och med den nya politiken och Lissabonfördraget, lovat att hjälpa andra EU länder om dessa skulle hamna i krigs- och/eller krissituation. Och precis som Dagens Nyheter säger så vore det ”dessutom orimligt om inte unionens medlemmar vore villiga att hjälpa varandra, också militärt, om det skulle behövas”. För visst ska man hjälpa sina vänner. Jättefin tanke. Dock kommer problemen, precis som uppmärksammats under en diskussion vid Folk och försvars konferens: ”skulle Sverige, på egen hand eller på uppdrag av EU, bidra militärt till att försvara till exempel ett baltiskt land som hotades av Ryssland?”

 

Frågan är kanske, som Dagens Nyheter skriver, hypotetisk. Men ändå. Vi har sagt ja till Rysslands lilla gulliga gasledning på svenskt vatten och jag är inte helt säker på att Ryssland drar sig för att börja bråka om något går emot dem. Stänga av gas, och så vidare… Och det handlar inte enbart om Ryssland, det handlar om världen. Att Sverige som land skulle komma i krig eller liknande känns kanske ganska långt bort, men nu ska vi gå in i krissituationer till hands för våra EU vänner. Fint att hjälpa sina vänner, men lite halvläskigt om du frågar mig. Nu ska vi ägna kommande tid åt att hålla tummarna för att Sverige inte, på uppdrag av EU, ska börja kaxa sig mot Ryssarna eller deras vänner. Och håll de tummarna hårt.

 

I juni 2009 gick en ny solidaritetsförklaring igenom. Det innebär att det svenska försvaret fick en ny inriktning och det heter numera att Sverige inte ”kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land… Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd”. I mina öron låter det ungefär som att Sverige vill vara med och leka de hårda lekarna med de stora pojkarna. Och det låter inte bra.

 

DN: http://www.dn.se/opinion/huvudledare/tala-klarsprak-1.1029299

 

I övrigt är nu utfrågningen av de nya EU kommisionskanditerna inledda.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0