Svenska Dagbladets ledarskribent har anslagit en aning poetisk ton i dagens ledare. Låt mig citera:

”Solen gick upp som vanligt den 21 mars, vilket var en smula förbryllande. Egentligen hade han inte velat sätta något exakt datum. Men när han pressats av sina anhängare, som av begripliga skäl var angelägna att få veta, hade baptistpastor William Miller förtydligat sig. Någon gång mellan den 21 mars 1843 och ett år framåt skulle Jesus Kristus återkomma till jorden. Men den 21 mars 1844 gick, och inget särskilt hände. Hade man feltolkat profeten Daniel i Gamla Testamentet?

En annan tongivande predikant, Samuel S Snow, fastslog ett nytt datum. Den 22 oktober 1844 skulle Jesus komma. Rörelsen fick nytt hopp. Många skänkte bort alla sina jordiska ägodelar i förvissning om att tiden var inne.

Men solen gick upp som vanligt den 22 oktober också.

Ikväll håller president Barack Obama sitt State of the Union-tal, där han kommer att summera sitt första år som den fria världens främste ledare. Man behöver inte gå tillbaks till de mest messianskt ljudande löftena från hans presidentvalskampanj – han påstod faktiskt att ”oceanerna skulle sluta stiga och att planeten skulle börja helas” – för att ana en viss besvikelse över vad som åstadkommits.”

Väldigt tjusigt, inte sant?

Och allvarligt talat, hur har det gått för Obama egentligen?

Republikanen Scott Brown vann i förra veckan fyllnadsvalet i Massachuetts och tar nu hand om en stol i senaten och demokraterna förlorar därmed sin majoritet. Detta i sin tur leder till att republikanerna kan skrota Obamas planerade sjukvårdsreform. Sjukvårdsreformen som varit ett av Obamas huvudnummer. Likaså har löftet om att stänga Guantanamo gått ganska långt åt skogen. Förra veckan skrev nämligen Washington Post att administrationen omkring Obama vill fortsätta hålla fångar där på obestämd tid utan rättegång. ”Obamas löfte var förändring, men någon omvälvande sådan har inte setts under året. Forthoppningarna är grusade” är Svenska dagbladets dom.

Jag ska inte påstå att jag är väldigt insatt i USA över huvud taget, och speciellt inte i dess politik. Men att Obama skulle bli president i valet den 4 november 2008, det var ganska självklart. Dock verkar det som sagt som att han kanske lovat lite för mycket, alternativt måste jobba ännu hårdare för det han lovat. Att gå till val på så stora löften som Obama gjorde låter jättefint, men är riskabelt. Hade hans sjukvårdsreform kunnat gå igenom så hade han blivit mäkta hyllad, men utan den reformen, och med ett Guantanamo som ska fortsätta drivas, så blir Obama förvisad till skamvrån. Faktiskt.

Obama blev tyvärr kanske inte den Messias som USA hade hoppats på, ”och imorgon kommer solen åter gå upp som vanligt”.

SvD: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/obama-narmar-sig-den-stora-besvikelsen_4157853.svd