En vecka är lång tid. Det kan hända mycket saker på sju dagar. Håkan Juholt har nu varit Socialdemokraternas partiledare i en vecka, och mycket har hänt under den veckan. Från rockstar-glansen han solade sig i som pinfärsk och nyvald till aningen gråare nyanser mot slutet av veckan.

 

Under veckan har Juholts löften börjat vackla, han har tvingats förklara varför han inte berättade för valberedningen om särbons bedrägeridom och partiers vänsterkant han börjat visa besvikna miner. Juholt är fortfarande en okänd tomte för de flesta, och hans roll spikas inte på en vecka, men det där första intrycket han nu lagt som grund är viktigt. Så, vilket är egentligen detta första intryck som Juholt sänt ut? I sitt introduktionstal meddelade Juholt att Socialdemokraterna inte är ett börsnoterat företag, utan en demokratisk rörelse. Fint och bra på alla de vis. Han meddelade att ”I vårt parti överlämnar vi inte makten och ansvaret till någon enskild och säger: gör vad du vill”, men hur har han egentligen själv gått fram som en liten ångvält under veckan? Folk har rykt åt höger och vänster, helt plötsligt och med stor effektivitet.

 

Juholts olika små utspel under veckan i tal och debattartiklar har dessutom varit aningen spretiga. Peter Wolodarski har en teori om att olika talskrivare varit framme under veckan, och att dessa inte är vidare bra på att jämföra sina texter. ”Men den upprepade förvirringen i veckan speglar också den djupgående identitetsskris som drabbat Socialdemokraterna, och som Håkan Juholt inte kan trolla bort med tal om ’social demokrati’”.