Khadaffi. Han håller sig kvar vid makten i Libyen med både näbbar och klor. Bokstavligen. Han verkar faktiskt inte ens ha nuddat vid tanken på att bege sig långt, långt bort innan det är för sent.

I Libyen råder numer både militär kaos och humanitär kris. Vad som egentligen händer i landet är aningen oklart eftersom informationen är knapp och sporadisk. Klart är i vilket fall att striden står mellan Khaddafis vapen och motståndets entusiasm och vilja. FN har uttalat sitt motstånd mot det hela, surprise surprise, men det gav ju inte direkt någon vidare utdelning på Khadaffi himself. Vilket jag kunde ha berättat i förväg, om någon frågat. Nu är frågan om FN och co ska utfärda en flygförbudszon över Libyen. Det skulle å ena sidan hindra bombattacker och transporter i luftrummet, men å andra sidan kräver det stora infrastrukturella resurser. Dessutom verkar det bara vara jätten USA som kan ordna det hela i sällskap med Nato, och vi vet ju hur det går när USA ska göra sina små insatser i muslimska länder. Sådär. Å den tredje sidan så är ett genomdrivande av en flygförbudszon i princip en krigshandling. Det får politiska och ekonomiska konsekvenser utan att det leder till ett avgörande i inbördeskriget.

Det är nog som DN:s ledarskribent idag konstaterar, och som vi alla kan räkna ut: det bästa är om libyerna själva störtar Khaddafi. Sen är frågan: vad händer om folket inte rår på herr diktator? De höga hönsen i Nato och EU håller möten de kommande dagarna och ska försöka slå sina kloka huvuden ihop och göra upp en plan för hur Libyen på bästa sätt får stöd från omvärlden. De behöver stöd, och ska ju såklart så få, och all press som kan sättas på Khaddafi och hand mannar måste upprättas! Det här har pågått väldigt länge för länge, och snart måste det komma till någon form av klimax. Väldigt snart.