Det rapporteras om en ny explosion i kärnkraftverket Fukushima i Japan idag. Nu är min fråga: hur tänkte man när man placerade flertalet kärnkraftverk vid den jordbävningskänsliga kusten, egentligen? Helt oförståerligt. Helt och fullt och totalt. Kärnkraftverk bör inte byggas alls egentligen, så är det med det, men om de nu envist måste finnas någonstans så bygg dem på säker mark! Kan omvärlden bara vara snälla och lära sig något av de senaste dagarnas situation i Japan? Kärnkaftsverk är känsliga saker, och farliga saker. Säkerhetsarbetet är säkert jättestort och jättebra och allt det där, men det kan alltid bli bättre. Svenska Dagbladet drar i dagens ledare den kloka slutsatsen med tanke på händelserna att "säkerhetsarbetet är en process, det går alltid att lära och förbättra". SvD:s ledarskribent konstaterar även att "under överskådlig tid behöver vi energi från kärnkraft". Det är ju en insikt som någon men det är inte varesig kul eller bra eller positivt. Vi måste ju jobba på att få det beroendet att minska, inte bara konstatera att så är fallet och så var det ingenting mer med det. Negativa människa.

Dagens Nyheter har släppt Japan och kärnkraften för dagen. De tar upp ett av mina personliga favoritämnen: "Klimatförändringarna fortsätter och världen måste göra mer för att kyla ned jordklotet". Fina ord, fina ord som måste bli mer än bara svarta ord på vitt papper. EU jobbade hårt på klimatpolitiken för några år sedan, det skrevs dokument och handlingsplaner utför ingen ände. När klimatmötet i Köpenhamn sedan inte gick sådär överväldigande bra så blev det tyst. Knäpptyst. Pinsamt tyst, näst intill. Men, man jobbar i tystnad. DN:s ledare skriver att "faktum är att unionen för närvarande försöker genomföra världens mest ambitiösa försök att minska utsläppen av växthusgaser". Förutom att ordet "försökt" borde bytas ut mot "arbete" för total tillfredsställelse så: Tack och bock och det var ta mig tusan på tiden! Det hela handlar om ett nytt system för utsläppsrätter och målen som man så fint skrev ner för några år sedan kanske nu äntligen är på väg att förvandlas till faktisk politik och handling.

Man har gjort en analys av det nuvarande läget och kommit fram till att det behövs omfattande investeringar i klimatsnåla bostäder och transportsystem. Den analysen var ju mycket nytänkande, och inga egentliga förslag om när det ska ske och hur det ska betalas finns, men ändå. Kanske tar EU ett första, mycket viktigt, steg i rätt riktning nu äntligen. I Sverige har BNP ökat med 50 procent sedan 1990 samtidigt som utsläppen har gått ned med 17 procent. Det är ju himla fint, förståss, men allting går så oerhört långsamt. EU måste lägga i någon form av extra växel om de ska kunna nå målen om att minska utsläppen med 20 procent fram till 2020 och med 80–95 procent fram till 2050. Det är en lång väg att vandra dit, men det är ett mål att nå! Det måste vi nämligen, ingenting annat är egentligen att prata om. Alls.

.

Dagens Nyheter har släppt Japan och kärnkraften för dagen. De tar upp ett av mina personliga favoritämnen: "Klimatförändringarna fortsätter och världen måste göra mer för att kyla ned jordklotet". Fina ord, fina ord som måste bli mer än bara svarta ord på vitt papper. EU jobbade hårt på klimatpolitiken för några år sedan, det skrevs dokument och handlingsplaner utför ingen ände. När klimatmötet i Köpenhamn sedan inte gick sådär överväldigande bra så blev det tyst. Knäpptyst. Pinsamt tyst, näst intill. Men, man jobbar i tystnad. DN:s ledare skriver att "faktum är att unionen för närvarande försöker genomföra världens mest ambitiösa försök att minska utsläppen av växthusgaser". Förutom att ordet "försökt" borde bytas ut mot "arbete" för total tillfredsställelse så: Tack och bock och det var ta mig tusan på tiden! Det hela handlar om ett nytt system för utsläppsrätter och målen som man så fint skrev ner för några år sedan kanske nu äntligen är på väg att förvandlas till faktisk politik och handling. Allting går himla långsamt dock, och EU måste lägga i någon form av extra växel om de ska kunna nå målen om att minska utsläppen med 20 procent fram till 2020 och med 80–95 procent fram till 2050.

.

Men vi pratar om Europa. Europa som har sina smutsiga fabriksproduktioner i tredje världen har mage att prata om sina problem med att nå utsläppsmålen. Det är nästan pinsamt.

.