Ibland oroar vi oss för klimatet, men sen förtränger vi det. Så kommer det en katastrof, och vi får tänka lite igen. ”Några snuddar vid de civilisationskritiska insikterna och frågar sig vad det är för slags energislukande civilisation vi byggt åt oss själva. Ja, vad ska man tänka om en civilisation - den japanska är i denna mening också vår - som är beredd att ta sådana risker för att försäkra sig om de enorma mängder energi som den industrikapitalistiska civilisationen kräver?” är Dalademokratens analys. Och ja, vad mer kan vi säga?

Ingen vet riktigt hur stor olyckan vid kärnkraftsverket Fukushima i Japan är. Explosioner har skett i tre reaktorer och en brand har uppstått i en fjärde, det är kraftigt förhöjda strålningsnivåer och 200 000 personer är evakuerade från området. Franska och Amerikanska myndigheter räknar olyckan som en sexa på en sjugradig skala. På den skalan var Tjernobylolyckan en sjua. Kan inte omvärlden bara se det här? Ta in det och komma ihåg det, tänka över det och ta hänsyn till vad det är som händer och vad det är vi gör med världen egentligen.

Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand skrev igår i Svenska Dagbladet att ”Människans ständiga dilemma att prioritera mellan det kortsiktiga och det långsiktiga har återigen kommit i fokus. Det finns få saker som ställer detta dilemma på sin spets så tydligt som just frågan om kärnkraftens vara eller icke vara. En verksamhet med låg risk för olyckor, men där olyckor kan få enorma konsekvenser om de väl inträffar. /…/ I Sverige har vi hittils valt att fokusera på den första delen - den låga risken för olyckor. Tio nya reaktorer ska tillåtas och göra Sverige beroende av kärnkraft i minst 75 år till. /.../ Sverige är bland de länder som har mest kärnkraftsel per person i hela världen. /.../ Detta trots att vi är ett av det länder i världen som har bäst förutsättningar att bygga vårt energisystem på förnybar energi."