Så har då Socialdemokraterna bestämt sig för vem som ska få axla rollen som deras frälsare: Stefan Löfven. Ännu en man. Medelålders, vit, man. Väldigt hippt. (S) bygger på i gubbträsket, och gör sitt val i en process som är än mer slutet än förra gången.
.
Att Löfven är lite av en "outsider" tror jag kan vara en fördel för Löfven och Socialdemokraterna. Han har erfarenhet från facket, och kan hända han blir den stöttepelare som nu behövs, även om det är ett minus att icke-riksdagsplatsen medför att någon annan får ta debatterna mot Reinfeldt och co. Det kan ju knappast bli så mycket sämre tider för partiet, så visst har han ett gott utgångsläge. Han har dock en tuff uppgift framför sig, att ena detta stora röda parti till att återigen jobba tillsammans. Det finns dock några små tecken hos den nye bossen för (S) som gör mig lite fundersam: att han är förkortad A-kassetid, att han flertalet gånger sagt nej till kvinnolönesatningar och att han är för kärnkraft. För att nämna några. Det känns inte jättestabilt, det ska jag erkänna. Men jag hoppas att han lyckat knyta ihop den stora, röda säcken.